Blog Image

MEGALITEN

The Anatomy of Life

Här skrivs det om allehanda ting - träning, nyttig & god mat, resor, film, teater, böcker, prylar, dykning och teknik - kort sagt allt det där som livet består av och alla saker som gör det livet roligare. Till och med Magnus har fått en egen liten hörna där han kan husera fritt och ägna sig åt sitt teknikbögeri. Kul va?

Transformers

Film / Teater Posted on Sun, July 22, 2007 09:15:40

Spontan biokväll blev det igår när vi avnjutit den grillade kycklingfilén med quinoasallad och tzatziki. Magnus ville så gärna se Transformers, och jag känner att det är ju bara att passa på att gå på bio så mycket som möjligt nu, innan det blir svårare att ta sig iväg…

Blog Image

Jag var lite skeptisk efter att ha sett att DN gett filmen en 1:a i betyg, men den var faktiskt lite bättre än så. Storyn var enkel: en livgivande kub kallad Allspark som kommit på villovägar i rymden efter ett krig på robotplaneten Cybertron och sedan hamnat på jorden, eftersöks av de elaka jätterobotarna Decepticons som kan transformera sig till lite vad som helst, och mänsklighetens öde visar sig vila i händerna på en tonårig kille, Sam, som tillsammans med de snälla jätterobotarna Autobots (som också kan transformera sig och som också letar efter kuben) kämpar mot elakingarna Decepticons. Dock hade filmen trots allt en viss humor och när John Turturro dök upp i en biroll blidkades jag genast något till att ändå tycka att det var en okej actionrulle att fördriva en lördagskväll med. Jag antar att man kanske tycker att den är bättre om man har lekt med Transformers-figurer när man var liten och har någon slags relation till dem sedan innan, vilket jag alltså inte har. Sammanfattningsvis tycker jag som sagt att det är en helt ok actionrulle – bitvis rätt rolig – men jag kan ändå inte ge den ett högre betyg än 2 spiraler. Fanns det halva att dela ut skulle den nog få 2,5, men 3 är lite för högt.

Blog Image



Apocalypto

Film / Teater Posted on Tue, April 10, 2007 10:29:28

Blog Image

Igår var det dags att bedöma Apocalypto, Mel Gibsons senaste regiprodukt. Rescensionerna har ju varit blandade, och framför allt har det ju återigen pratats om hur blodigt och våldsamt och ingående allt våld skildras i filmen, liksom det gjordes i Passion of the Christ, liksom hur historiskt inkorrekt mycket av handlingen är. Sistnämnda film såg vi faktiskt på tv nu i helgen för första gången, och där kan jag nog tycka att det var lite väl mycket frossande i bl a pryglingen av Jesus, som kändes rent plågsam att se (och då är jag inte särskilt känslig av mig) och absolut inte behövde vara så extremt långdragen för att vara effektiv rent filmiskt. Men – åter till Apocalypto.

Handlingen är enkel: vår hjälte Jaguar Paw tillhör en stam indianer vars by ligger inne i djungeln, och de lever där i högönsklig välmåga, till dess att de en dag blir överfallna och bortrövade av en annan fientlig stam. Deras by bränns ned, men Jaguar Paw lyckas få sin fru och son att gömma sig i en djup grotta, och hon är en av mycket få som klarar sig levande. Dock är repet upp ur den djupa grottmynningen borta, och Jaguar Paw kommer naturligtvis att kämpa filmen igenom för att komma tillbaka för att rädda henne. Han och de övriga männen som tillfångatagits tas med på en vandring genom djungeln till fiendestammens hem, vilket visar sig vara en av mayacivilisationens städer. Fångarna skall här offras till gudarna för att blidka dem, då undergången för det mäktiga mayariket börjat närma sig – de har drabbats av bl a sjukdomar och missväxt. Vår hjälte lyckas naturligtvis efter en del blodspillan (inklusive lite hjärtan som slits ur kroppen på folk etc) fly och ger sig tillbaka mot sin by med ett antal otrevliga krigare tätt i hälarna. Med färre ord: hjälte blir bortrövad av bad guys, flyr från bad guys genom djungeln för att rädda fru och barn.

Så vad blir då omdömet? Trots de historiska felaktigheterna och den höga våldsnivån tyckte jag att det var en klart sevärd film! Rent utseendemässigt är den fantastisk – miljöerna och kostymerna är otroliga, framför allt episoderna från mayastaden. Här har man verkligen lyckats levandegöra denna fascinerande civilisation, men också en undergångskänsla som visar sig i varenda bildruta. Spänningen finns också där filmen igenom trots den kanske inte alltför avancerade handlingen. Vad våldet beträffar känns det som om det är betydligt lättare att svälja än i Passion of the Christ – för det första var ju faktiskt mayakulturen ganska våldsam och människooffer förekom ju, och för det andra känns det inte som om man frossar i det på samma vis. Inget för känsliga kanske, men egentligen inte värre än många andra filmer. Arkeologen i mig ger Mel rejäl bakläxa på hans behandling av historiska fakta, men han får också beröm för att han levandegjort mayacivilisationen på ett så läckert sätt. Sammantaget med plus och minus tilllagda och fråndragna så blir slutbetyget ändå en fyra från mig.

Blog Image



Parfymen

Film / Teater Posted on Sun, April 08, 2007 12:57:46

Blog ImageIgår såg vi äntligen Parfymen som bygger på Patrick Süskinds omskrivna debutroman med samma namn från 1985. Jag läste den för ett antal år sedan och minns att jag tyckte den var riktigt bra – däremot kom jag inte ihåg särskilt många detaljer ur handlingen utan bara de stora dragen. Detta är ju ganska bra om man skall se en film baserad på en bok, eftersom man ofta upplever att det “saknas” en massa saker om man har boken i färskt minne.

Huvudpersonen i filmen/boken är Jean-Baptiste Grenouille som föds på fiskmarknaden i 1700-talets Paris. Han är ovanlig på så vis att han helt saknar egen kroppslukt, men han har istället begåvats med ett fantastiskt luktsinne som kan uppfatta och urskilja doften av en enskild människa i en folksamling på kilometers avstånd. Han växer upp och blir lärling hos en parfymör som lär honom yrkets hemligheter, och han blir till slut besatt av dofter och hur man skall kunna bevara dem. Särskilt önskar han kunna bevara den utsökta doften av oskuldsfulla unga kvinnor för att ur dessa kunna utvinna den ultimata parfymen. För att lyckas med detta måste han passera gränsen för vad som är moraliskt och etiskt riktigt och hans besatthet för honom långt över gränsen…

Filmen är oerhört snyggt gjord rent visuellt – man kan nästan känna odörerna från de otvättade och smutsiga kropparna i Paris-miljöerna liksom lavendeldoften från de oändliga lavendelfälten i Grasse. Skådespeleriet är också bra – Ben Whishaw som spelar Grenouille gör det med den äran, och vi får också se Dustin Hoffman göra en riktigt bra biroll som italiensk parfymör på dekis. Alan Rickman spelar den beskyddande fadern till den sista unga kvinnan Grenouille behöver för att fullborda den perfekta parfymen, och är som vanligt utmärkt, om än något mer nedtonad än man är van att se honom.

Sammantaget tycker jag att det är en riktigt bra film, men det blir dock inget toppbetyg. Jag saknar det där lilla extra och har svårt att sätta fingret på riktigt vad det är. Betyget står och väger mellan 3 och 4 spiraler, men med tanke på att fotot är så nära luktbio man kommer landar det ändå på:

Blog Image



Bondfeber

Film / Teater Posted on Sun, November 26, 2006 17:27:46

Ikväll är det dags för bedömning av nye Bond – Daniel Craig! Håller han måttet som allas vår favoritagent 007? Att döma av alla rescensioner man sett och hört sedan premiären gör han ju det med råge, trots alla olyckskorpar som klagat på fel hårfärg, potatisnäsa mm. Personligen har jag trott att han passar perfekt för rollen sedan day one – skall bli ytterst intressant att se om jag haft rätt! Isblå ögon kan väl aldrig bli fel?

Casino Royale

Vi får dessutom gå på alldeles ny biograf – vi testar nyrenoverade och nyinvigda Fontänen i Vällingby. Två flugor i en smäll! Rescension kommer senare.



Efter bröllopet

Film / Teater Posted on Wed, November 08, 2006 12:12:39

Efter bröllopet

Nej, detta skall inte handla om vårt äktenskapliga samliv som titeln skulle kunna antyda, utan om en utomordentligt bra film som jag såg med ett par kompisar igår kväll. Nämligen Susanne Biers senaste film Efter Bröllopet. Den handlar om Jacob (Mads Mikkelsen – som också spelar the bad guy Le Chiffre i kommande Bond-filmen Casino Royale) som arbetar på ett barnhem i Indien. Då barnhemmet är nedläggningshotat tvingas han åka hem till Danmark för att skriva på papper för att få en stor donation som den något excentriske miljonären Jörgen (Rolf Lassgård) bestämt sig för att ge just Jacobs projekt. Då affären drar ut på tiden, bjuder Jörgen in Jacob till sin dotters bröllop, vilket visar sig få långtgående och dramatiska konsekvenser för alla inblandade. Mer skall jag inte avslöja om handlingen här, men det är ett omskakande och gripande drama som rullas upp på filmduken. Det är konsekvent genomfört, snyggt filmat och framför allt fantastiskt skådespeleri! Ingen skrattfest direkt, snarare tvärtom – ett par riktigt tunga scener där man kan rekommendera ett paket Lambinäsdukar inom räckhåll för den gråtmilda…

Mitt betyg blir: 4 trippelspiraler